Team HALO

Ett dygn i Seoul avklarat!

Gårkvällen spenderade vi delvis i Seouls tunnelbana. Otroligt rent, fräscht och relativt lätt att förstå. Lite koreanska hade väl inte skadat, men vad gör man! Allt har siffror i alla fall.

Iakttagelser:
1, Allt är väldigt lågt. Skyltar, handtag, displayer, automater. För vårt lilla resesällskap där vi ligger mellan 163-167 cm passar det bra. Alla når att hålla i sig i tunnelbanan, success!
2, För att visa vilket håll tunnelbanan går, står det nästa station på skylten. Ett tag trodde vi att alla tåg som kom bara skulle åka en station. Så vi väntade på tre tåg innan vi insåg att det ändå var rätt. Ingen linje 14 mot Fruängen här inte!
3, Det är väldigt tyst! Dubbla dörrar till tågen osv. Otroligt fridfullt.

Efter att ha tagit oss till Myeong-Dong nära City Hall hittade vi en liten restaurang där vi åt hotstone bibimbap. Sjukt gott! Kimchi är lite för starkt för oss, men vi jobbar på toleransen! Andra matupplevelser inkluderar ramen-nudlar till frukost (starkt x 1000, men vi jobbar på det, som sagt) och Green Tea-latte.

Idag (tisdag, och för er som inte hänger med - vi ligger 8 timmar före Sverige) har vi fått byta rum i vårt lilla lägenhetskomplex! "The Pink room" är inrett i gult och grönt, med fina citat på lampknapparna. Här har vi det bra. Ny dag, nya tofflor, nytt rum, nya möjligheter!

Små inblickar i dagens äventyr:

- Vi åkte till Seouls motsvarighet till NK och tittade på alla människor och all mat! Beställde mat i en slags foodcourt där alla menyer var på koreanska och där man skulle beställa mat vid en huvuddisk och sen veta vilken restaurang maten man beställt skulle komma ifrån. Som tur var fick vi nummer också. Nummer är bra. Nummer förstår vi. Det var gott! Helle och Anna åt panerad fisk med riven vitkål och äppelsås (med soppa och kimchi, såklart). Olivia och Linnea åt stekt ris med grönsaker, fisk och skaldjur. Onomnom.

- Vi blev förföljda av en lätt alkoholiserad "korean grandpa" som var övertygad om att vi var amerikaner och frågade hur gamla vi var, hur vi mådde, och diverse andra lätt svårförstådda frågor på kraftig brytning. Han doftade svagt av desinfektion och gjorde konstiga ljud. Inte förrän café-personalen på Holly's coffee (dit vi desperat sökte oss för kaffe och lite skydd) körde ut honom blev vi av med alla "Hey! HEY! KOREAN GRANDPA, me!! USA?! Canada?!"

Nu tar vi det lugnt, duschar i vår lilla Stockholmsdusch (över toaletten) och fortsätter att bearbeta jetlagen.

Ja, mammor, vi dricker mycket vatten.

Fridens liljor